mitt vuxna liv.


Jag börjar hitta tecken på vuxenhet hos mig själv.
Både bra och dåliga.

Jag och Charlotte satt och pratade över ett glas vin igår innan vi skulle iväg på 25-års fest. (2 vuxna grejer i denna mening, vin och 25-årsfest.)
Plötsligt kommer vi fram till att vi båda sett oss i spegeln med tanken "Fan, jag börjar ju se gammal ut!"
Vi anar rynkor under ögonen tycker vi (Beata protesterar högljutt) och för att inte tala om huden, den ör ju inte alls som när man var 16. Varför? Hmm...

En annan vuxensak med mig är att jag börjat skälla på mig själv. (Det är kanske inte så vuxet i sig, men syftet med skällandet...)
När jag tänker "Äh, diska direkt efter maten behöver jag inte", så ryter min andra hälft att "Agnes din lata lilla flicka. Vem ska göra det åt dig senare har du tänkt? Tror du det är roligare då?"
Och så diskar jag. Direkt när jag är färdig.

Jag kan gå på stan en lördagsnatt och tänka "Oj, vilka fulla ungdomar, dem kan ju inte vara mer än 18 år".
Jag vet. Jag är också ung. Och yes, det var bara fyra år sedan jag var 18 och ja igen, jag beter mig antagligen precis likadant fortfarande. Men. Förr tänkte jag aldrig så.

Några andra vuxenheter i mitt liv är att mina vänner börjar planera bröllop, skaffar sig små skrikande knattar och har Ica-kort.



Ujuj... nu är det nog dags för en tecknad film!





Arnie.



Typ så här mörkrädd är jag har just konstaterat.
Det är som jag sa till pappa som liten. Att jag är rädd för alltidng.
Nästan iallafall.

Cyklade hem från Hannah i en nedrans fart.
Benen jobbade som ett X2000 (som inte förhindras av godståg och tyvärr måste stå still en stund).
Backe. Swisch.
Raksträcka. Wrooooom.
Centrum. Zickzackzickzickzack, akta dig fyllo!

Hemma. Puh.

Vi har haft Arn-kväll jag och Hannah.
Kom fram till att är man från västgötaslätten och inte har läst böckerna om Arn så måste man väl iallafall se filmen.
VI tyckte inte att varken Arnie eller Knutte var speciellt underhållande. Men nu har vi sett den.

Planen var nu att sova.
Men så började jag lyssna på Bonde do Role och då blev det svårare.
Får kanske slänga på en av alla mina nya filmer...



Lallla.... Imorgon får jag sova precis hur länge jag vill!

Ilandsproblemens återkomst.


Nu har jag gjort det två dagar i rad.

Jag kommer hem från Fysiken.
Benen hatar mina trappor. Agnes vill hem hem hem.
Jaha. Där står det Stenberg-Schentz på dörren.
Dags att låsa upp.
Med nyckeln. Som jag inte hittar.

(Under följande scenario ska ni ha den där känslan av att vara kissnödiga så in i...)

Leta leta leta.
Lilla facket höger sida.
Lilla facket vänster sida.
Stora igen.
Höger igen. Noooooggrant.
Vänstra igen. Ganska noggrant men med viss frustration.
Stor igen.
Sätta sig med en suck i trappuppgången och börja ösa ur svettiga träningskläder.
Var faan...

Okej. Lugn.
När hade du den senast?
Jobbet.
Vet du att du hade med den hem?
Nopp.
Kan den vara där?
Ja.
Hur kommer du in där?
Vetifan.

Nej. Det är inte aktuellt att jag har glömt den på jobbet.
Det funkar inte just nu.
En sista letning innan jag istället gråter en skvätt.

Ja men just det ja.
Jag la den ju i jackan!


spik.


Då var det spikat.
Bokmässan 2008.

Jag längtar redan.
Min och pappas årliga tradition. En heldag bland böcker, förlag, författare, utställare, tidningar och nytt för i år: grafiska torget. Kan det bli så mycket bättre?
Förra året svek jag för London. Men icke i år.

Imorgon blir det kräftskiva. På ett eller annat sätt.
Lysekil eller Göteborg.
Den som lever får se.



Fredalalalalalaaaaaa....



run forest run.


Det slog mig häromdagen hur mycket jag inte gillade orientering på gymnasiet.
Eller på högstadiet heller för den delen.

Visst. Jag älskade att träna. Att springa springa springa.
Men varför utsätta sig för mygginvasion och snubbelrisk 98%, samtidigt som man varannan kilometer ska leta upp ett minitält och pierca ett papper?



Hmm.
Det slog  mig idag hur svårt det är att spela TP från 1984.
Att man sedan får ledtrådar som "Tänk 3" när svaret är 25 000, eller "ÖHH" när svaret är "Sherlock Homles" för ju inte saken lättare.

Jag har dock lärt mig att en hackspetts näbb träffar trädet i en fart av 2000 km/h.
Det trodde ni inte va?

Goder natter!


pumpa, dumpa.



Det är ju så man gör.
Med musik.

I väntan på bättre tider (eller att jag ska skjutsa iväg mor o far, och få hit brudarna) ska jag nu gå igenom för tillfället bortglömd musik och lyssna på detta.


Listan börjar med:
Razorlight.
Arctic Monkeys
Bloc Party
Phoenix
Saybia
TTA
Uffie
The View
Wolfmother


Öh ja.... Det kanske finns mer intressanta saker att berätta?

Har, på tal om inget, kommit på att jag är dålig på att youtuba (Det är från o med nu ett ord). Alla har massa kul saker att visa där... vad har jag? En nysande panda typ...


Nej. Bilden har inget med texten att göra.

Lever jag? Ja.

Bloggar jag?
Nej.

Vad har då hänt efter att jag, mia och josse drog igenom franrike, italien, schweiz, kroatien, slovenien, österrike och tyskland?

Besök är nog ett sammanfattande ord.

BESÖK 1:
Wow var i stan men jag missade detta. Fick sms där jonas berättade om hur fantastisk bra Håkan var. Så lite hade man väl velat se. 

BESÖK 2:
Fick oväntat, men ack så välkommet gnällbältesbesök en söndag.

BESÖK 3:
Träffade Pott som nu lämnar götet för sthlm (!), 

BESÖK 4:
Kikadet på Miss Li som är fantastiskt härlig och (nummer 5) igår fick Backyard Babies lite support innan vi gick till Skål.

BESÖK 6:
Ikväll är det Skövde som får sig ett välförtjänt besök. 



Slutligen vill jag säga till alla som inte sett Sex and the City filmen, att GÖR DET.

Hon som inte vet vad en TV-serie är, har för första gången på år och dagar fällt en tår och två när hon kikade film.
Kalla mig gärna löjlig.


jag lever.

hej världen!
jag lever.
och mar grymt.
vi har hittat internet.
bland alperna.

allt har varit helt grymt.
paris,lausanne,milano,venedig, bale, porcec, rovinj,pula,bled,ebensee...
en heldag tillkvar här i ebensee.
sedan väntar berlin i nagra dagar.
göteborg. jag kommer hem den fm den 7e.
jag hoppas pa lek och besök.

kärlek!