Arnie.

Typ så här mörkrädd är jag har just konstaterat.
Det är som jag sa till pappa som liten. Att jag är rädd för alltidng.
Nästan iallafall.
Cyklade hem från Hannah i en nedrans fart.
Benen jobbade som ett X2000 (som inte förhindras av godståg och tyvärr måste stå still en stund).
Backe. Swisch.
Raksträcka. Wrooooom.
Centrum. Zickzackzickzickzack, akta dig fyllo!
Hemma. Puh.
Vi har haft Arn-kväll jag och Hannah.
Kom fram till att är man från västgötaslätten och inte har läst böckerna om Arn så måste man väl iallafall se filmen.
VI tyckte inte att varken Arnie eller Knutte var speciellt underhållande. Men nu har vi sett den.
Planen var nu att sova.
Men så började jag lyssna på Bonde do Role och då blev det svårare.
Får kanske slänga på en av alla mina nya filmer...
Lallla.... Imorgon får jag sova precis hur länge jag vill!
Kommentarer
Trackback