headbang

Aight,
Jag ska göra ett försök att beskriva justice-kvällen.
Det är dömt att misslyckas men ja ja...
(Foton kommer när jonas fixat sin dator)


Lite förpepp hemma hos jonas. drar jag, jonas, andreas o henke till trädgårn.
Öl inhandlas o DJ Mehdi går på.
Nu börjar dansen, nu börjar peppen på riktigt, nu kommer lycka och kroppar fylls av förväntan.

Mehdi avslutar sitt race.
Ett stort kors lyser upp scenen.

Det är dags.
(jag känner pirr i hela magen bara av att skriva om det här.)

Justice äntrar scenen. Och det är igång.
Vad som händer sedan är ett enda kaos av kärlek, dans, svett, glädje, kors, fötter, armar, skratt, gråt, upphetsning...
Jag tror hela Trädgårn gick in i snåt slags trans. Det var magi och det var fantastiskt.
Någon sa att de spelat i 80 minuter. Det kändes som ett ögonblicks sekund.

(grabbarna har lagt upp en video. kolla gärna här, det är grymt. )

Jag har innan sagt att Strokes och Babyshambles kan ha varit några av de bästa konserter jag sett. Men här har vi en konkurrent som i allafall är med uppe på top 3.

Blöta av svett, svävande uppe i det blå slänger vi oss iväg till jazzhuset.
Kommer in lagom till att se Staffans band gå på scen. Jazzhuset är fullt av bekanta ansikten o dansen är åter igång.
Efter ett tag är det fler bekanta ansikten där inne. Justice o Dj Mehdi hade valt att gå till jazzhuset dem också.

Så där fortsätter vi vår kväll. Vid tre kommer agnes på att det kanske är dags att dra sig hemåt då jag ska upp o jobba dagen efter, så jag drar med mig henke (fan va bra o ha nån som bor på samma gård), slänger i honom en korv från korvgubben utanför o traskar hemåt.


Jonas och henke. Tack för världens bästa födelsedagspresent. I love you.