headbang

Lars blev 22 år igår. Hipp hipp hurra hurra hurra hurra!
Det firades med ett gäng på Kellys.

I morgon ska jag se Justice.
Pepped är total.
Dock tycker jag det är synd att följande händer exakt samma kväll:

Oh no ono spelar på Pustervik.
Shiloh (Staffans ena band) spelar på Jazzhuset.
Avenue Modeller har Male Look 2008 (En inbjudan jag gärna tackat ja till)
Allt detta på en futtig torsdag!



Det är ju så man smäller av.
Poff.

det finns dagar man inte glömmer.

till exempel när man råkar bli försenad till färjan på naxos och två stycken kryssningsfartyg väntar in agnes o fia. tröttna. blonda och på tok försovda.
trots att vi lagt oss i tid. den kvällen.



mycket märkligt det där...
åk aldrig vespa med zlatan.

Ja.
Det är så här dem ser ut.
Jonas o Henke.
Som jag spenderar mig mesta tid med.

Detta är en random night på nef.
Vi vet nog inte vad som hände.


Mamma och pappa. Det är lugnt. Jag behöll alla kläder på.

gick igenom itunes här.
kom på att man lätt glömmer bort lit godbitar...
så. en lista!

Musik att inte glömma bort:

Regina Spektor
Franz Ferdinand
Carla Bruni
Bright Eyes
Saybia
Mew
The View

Ja... det var väl det för idag.

min nya kärlek.

fetskissblocket o tuschpennor.
nu ska jag vara osocial resten av veckan.

Tydligen bloggar varenda brud om Heath Ledgers död.

Herregud där uppe...
Heath Ledger är död.

Tydligen har han hittats i sitt hem... Självmord verkar det som.
Hur många tjejer på detta jordklot har inte dreglat ner sina t-shirts framför hans filmer?
Hur många har inte suttit o käkat tonvis med glass framför Ten things i hate about you, eller gråtit till Brokeback Mountain...

Ja jag säger då det...




Tanken var att jag skulle skriva om handbollen.
Hur jag o Hannah just hoppas upp o ner i hennes soffa.
Vi har tipsat, coachat, tyckt, skrikit, tjatat.... ja, allt för att spelarna ska lyssna på oss.

Bra Lenny att du fick in den sista bollen där... vi tyckte ju inte om dig först.
Helt utan anledning.

saturday...
efter lite tjejförfest hemma hos charlie, sprang vi så snabbt till vagnen så vi fick ställa oss o stretscha ut vaderna vid valand, i väntan på vagnen som skulle ta oss till henriksberg.
där väntade hardcore på hög nivå.
efter diverse öl, dans och buggkurs var klockan stängning.
alldeles för tidigt tyckte vi.

sprang till nästa vagn.

hamnade på sticky. iallafall jag o timmy.
timmy gick in på staffans leg. tror vi.
staffan stod utanför o förstod inte varför han inte kom in.
han skylde på kajalen.
(jonas hade tydligen skylt på diskbråck i samma läge).
anyway.
vi upprepade vad som hänt på henriksberg. dock skippade vi buggen.
från ingenstans dyker staffan upp. men inte på dansgolvet. nej. han har förvandlats till DJ.
ingen vet hur, men där står han o spelar skivor. lycklig som ett barn  på julafton.

även sticky väljer att stänga.
lamporna tänds.
på tok för tidigt.

den vanliga "träffa alla utanför".
jonas o jag byter diadem mot keps.  yeah mot yo.




det visar sig att staffan har tappat bort sina hemnycklar o timmy bor utomlands (hisingen) så det blir ett försök till efterfest hos mig vilket resulaterar i total sömn.

söndagen var en söndag av rang.
nyhetsmorgon. hela programmet.
pizza.
yrrol.
musik.

Sju år.
Så gammal var jag när jag började spela handboll.
Eller leka handboll kanske. det var ju mer bollekar, tidiga lördagsmorgonar.
Man lekte boll nåt år.
Började studsa o försöka skjuta.
Lärde sig kombinationer, att skjuta lite hårdare och att bli lite snabbare.
Vi lärde känna varandra.
Någonstans tog det fart och vi gick obesegrade i över ett år.
Det var medaljregn över Skövde HFs 86:or.
Och det som gjorde att vi var ett av Sveriges starkaste lag att vi var bästa vänner.
Vi älskade varandra lika mycket untanför, som på planen.
Ingen sa någonsin ett ont ord om någon annan.

Det var tider.
Åren gick.
När vi hade spelat tillsammans i ca 12 år så var det andra grejer.
Nu tränade man varje dag och det enda som det fanns plats för i huvudet var handboll.

Satt hemma hos henke igår o kollade Sverige-Island.
Det slog mig att jag saknar handbollen.
Eller rättare sagt delar av det. Lagandan. Den där speciella känslan som man inte kan frambringa någon annanstans än i ett lag. Känslana att man gärna sliter tills man stupar för att hon till höger om dig ska få lyckas.

Känslan sitter kvar. Även om det nu mer gäller verkliga livet, och inte en 2x30 minuters match.

Jag har fått årets ballaste inbjudan.

Djungeltrummans hemsida:


Fan nr 1: Vem fan är Oskar?







Fan nr 1: Fan vilket stort ljug Andreas :)

fan.
nu dog jag igen.

igår var jag o jonas på gymmet.
nej.
vi tar det från början.

söndag:
1. frukost-buffé i haga.
2. hjälpa jonas fixa 1008 saker.
3. träffa charlie.
4. träffa krill o pierre
5. träna m jonas.


på gymmet höll vi på o ta livet av varandra. det är nog tur att jonas flyttade från vår gård. vi hade inte stått ut med varandra. vi är som ett gift pensionärspar. kanske snäppet värre. magträning hade vi inte behöv. jag har garvat för mycket. vi fick också en groupie. han följde efter oss o garvade med oss inne på gymmet.




nu har jag dött lite i soffan. ska nog ut o springa med henke om jag lyckas väcka mig själv först.

jaha.
efter övertalning följde jag med till nöjesguiden-festen på trädgårn´.

det blev en treflisch kväll.
börjde hemma hos staffan. jag och hela carlings ungefär.
öl, dans och en nystart av spice girls.

sen ner mot das party. in. dansa. öla. träffa en miljon människor. träffa 84 till. och några mer. dansa lite emellan. tappa bort en miljon människor. tappa bort 84 till. och några mer. inse att det snart är dags att ta sig hemåt. och gör det.
jag vaknade... BAMBAAAA:
halv ett.

herre gud och jesus på korset.


Men.
Nu intas morgonkaffet.
Jag funderar på att gå riden Lee-Carlings och hälsa på Charlie och Staffan.





Jo jävlar ja.
Jag måste ju erkänna. (Som om jag inte redan gjort det...)
VI hade ju en överenskommelse. Typ.
Inte alkohol under januari.
Det gick så där.
Först tappa Andreas det. Den 9e.
Sen jag o Jonas. Igår.
11 dagar.

Men det var ju en fin tanke.

Först ut idag är min nya kärlek: Maia Hirasawa.
Jag tror fan hon är värd en bild.

Nähä. Det ville inte bloggsida. Jaja, the show must go on.


Idag har jag ätit Kalles Randiga Med Banan.
Sjukt konstigt, men, jag tror ändå det var gott. Typ som när man käkar sushi första gången. Man tycker det smakar lite märkligt, men man vill ändå äta det igen. Inte för att detta smakade sushi, eller att jag tror jag kommer skapa ett behov för Kalles på samma sätt som jag gjort för sushi, men ändå... Om ni nu var nyfikna.


Sen måste jag få kommentera grammisgalan.
Jag lyssnar gärna på Salem al fakir. Inget fel med honom. En ganska soft, dock barnslig röst som kan få sjung för mig när jag diskar eller traskar runt utan mål. Men... det hade vart kul om någon mer var med och tävlade.

Sahara Hotnights. Hallå juryn och alla människor i landet?
Skönt att folk iallfall förstått att lasse skriver endel grymt fina låtar.


Vad ska jag mer skriva om till er ca 30 pers som läser min blogg utan att kommentera?
Jag skulle kunna skriva en rad om hur jag kom till insikt idag.
Om hur vacker kärleen är. Om hur obarmhärtigt kärleken är
Min telefonledning fylldes av tårar och rester av ett brustet hjärta.
En vän har blivit rånad på kärleken.



Nu ska jag lyssna på Maia... "Gothenburg...."

... varför alla säger att man måste se "I am legend".

Det måste man inte alls det. Om ni frågar mig.


Döda människor som vill bita andra när det är natt. Människor som återuppstår från att vara döda monster.

Jag fick tända lampan. Sänka ljudet och vänta på att den skulle ta slut.
När den var slut slängd jag den i papperskorgen.




Det var fasen var bitter jag låter. Det kanske jag är?

Anyway, se filmen om ni känner fört´ men...som D.A.D sjunger:
" I hate to say i told you so...."

Jaha.
Då var den ett faktum: Den totala blekheten.

Ni vet... Man brukar ju kunna se en skillnad på kroppen efter sommarens sol.
Man brukar ju kunna säga "Haha, så där sjukt blek kan jag väl aldrig ha varit? Så jävla vit?!".
Men.
Nu.
Är.
Det.
Slut.

Jag är just så vit.
Skillnaden är obefintlig.
Gränserna har suddats ut.



Kanske hade Krill rätt när han frågade om jag inte blir solblekt istället för solbränd...

En halvtimme för sena till tårtkalaset kommer dem in i min lägenhet.
Räcker över ett foto av Göteborg, med en vackert ihop skriven dikt på baksidan.

Diktens avslut lyder som följer:
"I världen finns ingen rättvisa, men här ska Fimpen och Joppe ge dig lite Justice"

Så jag får min biljett av dessa två hjältar.
Kan det bli mer kärlek? Att ge bort årets finaste musikupplevelse?



Tack killar.
Agnes hjärta er.

Kära läsare, jag har två goda nyheter.
Kanske inte för er.
Men för mig.


Nummer ett är:


Just det. Barcelona!
Vi ska dit med familjen i april och jag rå-längtar.




Nummer två är:


Ja. Stämmer.
Justice. Jag ska se dom.
Igen.
Och jag längtar med hela benen, öronen, ögonen...
Lyckan är total och alldeles fullständig.

Bara för att jag sa att Brolle JR var snygg så kraschade mitt IPhoto.

Kära Gud.
Gig mig styrka.

Här sitter jag o käkar lite filmjölk o slökollar på nåt sångprogram.
Där står en råsnygg grabb o skönsjunger.

"Hmm, vem kan han vara" tänker jag.
"Tack Brolle JR" säger programledaren.


Vad i helvete?!
Har jag just tyckt att Brolle JR är snygg?
Om jag tänker Brolle tänker jag: Lugg.






Här är han förresten. Med en Agnes till och med.
Dock inte jag. Utan en liten, en annan agnes.

Gott nytt Johnny!

Nyårsafton blev en trevlig tillställning hemma hos karin.
Två-och-en-halv-rätters middag, musik (eller ett försök till musik) glada återseenden, vin, skvaller, vin, minnen, champagne, dans, vin, Johnny Depp, öl...

Någon missuppfattade att silverstjärnorna på bordet var dekoration och lyckades klunka ner en i halsen.
Tack sjukvårdsupplysningen för att ni har tålamod med ungdomar klockan 03.27 på natten.

En fin kväll rakt igenom. När jag såg alla finklädda upp över öronen kom jag att tänka på studenten.
Och jag kom o tänka på att jag utlovat bilder på  mig själv i rosa klänning, (då jag vet att det finns starka tvivel på att jag någonsin haft en sådan på mig).

Men här är bildbeviset.









---------------------------------------------------------------------------------------

Fia ringde imorse:
"Fan, 2008. Det innebär att det var 14 år sedan fotbolls-VM."



Jag älskar Fias tankegångar.