iprenlagen.
Tillbaka i Götet. Och man saknar redan alla människor.
Påsken gick lika fort som alltid. Det enda positiva med det är att alla fula färger snart lämnar oss igen. Tack för det.
Folk man vill hänga med bara försvinner.
Stockholm, Lund, Linköping, Kina...
Jag har en vän som knaprar Ipren tre gånger så ofta som jag käkar frukost.
Med enkel matematik förstår ni att det är lite för ofta.
Dock känner jag att jag och Panodil har fått en väldigt nära relation.
Något som nog inte är så bra i längden. Ska försöka jobba bort detta.
Tips mottages med glädje som fan.
Nu ska jag läsa tre GP innan jag somnar.
Förresten... jag har haft mardrömmar om påskmat. Någon mer som haft det? Ägg som kommer flygande och vill bli uppätna. Grymt obehagligt.
Kommentarer
Postat av: Mamma
Håller med dig om att det är jobbigt när ens kära är långt borta. Tack och lov inga mardrömmar om påskmat för min del:)
Trackback