headbang

Jag hade i natt århundradets märkligaste dröm.
Jag kommer tyvärr bara kunna ge er en millisekund av allt som hände, men det räcker nog för att förstå hur logisk den var.

Det var jag och "hela gänget".
Hela drömmen gick ut på Stellan. Stellan Skarsgård. Allas vår Stellan var någon form av Gud. Han var en röst som gick ut i mikrofoner över hela världen. Vi var i en märklig värld, allihopa. Vi hade ett mål. Ett syfte. Vi skulle klara olika uppgifter och utmaningar (tänk Robinson för att få fortsätta leva i stort sett. Och mannen som delade ut utmaningarna var ingen mindre än... just det. Stellan Skarsgård.

Alla fick göra sina uppgifter. Plötsligt är det min tur.
Jag tar ett steg framåt. Jag är ensam. Ute i ett mörker.

"Okej Stellan, jag lyssnar!" ropar jag ut i intet.

Stellan ger mig då min uppgift:
Jag ska plantera orkidéer, med ögonbindel.

Så jag sätter igång att gräva i ett trädgårdsland som plötsligt uppdagas framför mig.
Efter en stund kommer jag underfund med en bra plantera-orkidéer-teknik. Man kan känna sig fram till vart man ska gräva en grop och orkidéerna är väldigt lätta att få ner. Så det går förvånansvärt bra.

Efter en stund ställer jag mig upp och borstar av mig jorden.
"Okej Stellan. Jag är färdig" ropar jag.
Han Stellan-mumlar något.  Jag hör inte vad han säger.

Jag kommer i allafall fram till att min nästa uppgift är att simma under vatten. I ett träsk.
Jag ska leta efter något som Stellan har gömt... Vad, det vet jag inte än.
Men jag simmar.
Och jag vaknar.


En fantastisk dröm på många sätt.
Inte varje dag man får snacka med en man som skapa de mest fantastiska söner. Men vart ville han komma med min orkidéplantering egentligen?