Bara ben.





Jag har idag, ännu en gång, drabbats av ett stort, återkommande dilemma då jag rensade i min byrå.

Hur i hela glödheta helvete ska man förvara alla sina tights, leggings och strumpbyxor utan att dem repas upp och delar sig i lika många filer som det finns runt triumfbågen?!

15 den hit, 30 den dit, halvlånga här, kortare där, svarta hit, gråa dit, glansiga därborta och jeansfärgade längre hitåt...

Jag blir tokig. Allt är en röra.
Att behöva prova igenom 18 olika, bara för att hitta just det där paret man letar efter, är lite tröttande.
Jag kan ju knappast märka upp dem med maskeringstejp.



Snälla Bullen, hjälp mig.
(Kom ihåg att det inte är tjejen på bilden som har skrivit brevet).


Den som frågar...







Svaret, i egen hög person.
Tack pappa för att du alltid kolla upp grejer innan man ens hunnit ställa kalrt frågan.


Gulare gula ägg kommer från frigående höns inomhus som får astaxanthin i sitt foder. Astaxanthinet är ett naturligt svenskproducerat algmjöl som ger den fina gula färgen, det är till exempel samma ämne som ger laxen sin fina röda färg. Algmjölet innehåller antioxidanter som hjälper till att skydda dina celler. E-vitamin är ett exempel på en naturlig antoxidant som i sin tur är kroppens eget försvar mot fria radikaler. Algmjölet kan därför ses som ett slags rostskydd för din kropp. Ägg med gulare gula passar också perfekt till exempelvis bakning då den framhäver den härligt fina gyllengula färgen.



Så det så.

The final countdown.



Nu är det bara minuter kvar tills jag sitter ute i solen. Ska bara äta upp ett av mina fantastiska nybakade scones först. Mumma.

Jag har en sak jag funderat på några dagar.
Jag köpte ägg på Hemköp för någon dag sedan.
Med "gulare gula".
Vad ska man med det till? Och varför är det så?
Förklaring mottages tacksamt.

Teknikfan.



Jaha.
Här sitter jag. Men en bild. Med en fantastisk bild.
En bild på ett blommande träd i Slottskogen. Jag vet att ni blir grymt sugna på att se den.
Tagen med en Sony Ericson W890i är skärpan den ultimata. 
Men, kära läsare. Tyvärr får ni inte se den.
För min jävla bluetooth vill inte. Trots att jag vill. Och tydligen så är idag teknikens vilja starkare än min.
Något som är väldigt märkligt med tanke på att jag fått min fars envishets-gener. Men men, så är nu fallet.

Om ni hade sett bilden hade ni fyllts av känslan: "Yesyesyesyesyes, gött mooos. Det är vår."

Under kvällens promenad såg jag: Den längsta mannen jag sett i hela mitt liv. Och den kortaste mannen jag sett i hela mitt liv. (Bortsett från barn för de räknas inte.) Den långa mannens ben var jättelånga. Jättejättelång. Och hans steg var gigantiska. Han kan inte ta många steg på en kilometer. 

Jag kanske skulle tagit kort på honom istället för ett blommande träd?




Jag tror jag går upp till fia en sväng...



En kväll med Kenny.





En kväll som börjat med afterwork på La Sombrita avslutades med bion Kenny Begins. 
Stundtals hyperventilerade jag av skratt. Det är ett svårslaget gäng...




Va sa ru?







Ja.





Nyheterna.




På TV4-Nyheterna idag kan man få se Obamas första promenad med nya hunden.
Det måste hänt stora saker i världen idag.


en flicka mer eller mindre.




En 15-åring blir vådltagen.
Hon tar sitt liv.

Så smidigt. Då kan vi ju lägga ner det.



iprenlagen.



Tillbaka i Götet. Och man saknar redan alla människor.
Påsken gick lika fort som alltid. Det enda positiva med det är att alla fula färger snart lämnar oss igen. Tack för det.

Folk man vill hänga med bara försvinner.
Stockholm, Lund, Linköping, Kina...


Jag har en vän som knaprar Ipren tre gånger så ofta som jag käkar frukost.
Med enkel matematik förstår ni att det är lite för ofta.
Dock känner jag att jag och Panodil har fått en väldigt nära relation.
Något som nog inte är så bra i längden. Ska försöka jobba bort detta.


Tips mottages med glädje som fan.
Nu ska jag läsa tre GP innan jag somnar.


Förresten... jag har haft mardrömmar om påskmat. Någon mer som haft det? Ägg som kommer flygande och vill bli uppätna. Grymt obehagligt.




rajraj.



Klockan är 23.42 och här sitter jag och bloggar för döva öron och blinda ögon.
Igår gjorde jag ett vuxet val, och gick hem från krogen i oförskämt bra tid.
Detta medförde att jag idag levt och mått bra, vilket är en stor fördel. 

Jag älskar att träffa alla gamla vänner. Och jag hatar att vi lämnar varandra imorgon igen.
Meen... tillbaka till Götet och alla goa gubbar och gummor ska jag ju dock. Och det är inte illa pinkat det heller.


Melissa Horn ska förövrigt spela i Götet och jag vill gå typ så där fetmycket liksom bah då bah.



Dags att sova känns det som.

a headline in english.


The headline today is dedicated to my english readers.
Hope you´re happier now.


The writing tonight will be about this and that, here and there. Just as usual.
So you won´t miss a thing.


Okej Sverige.
Då kör vi.

Har just fått bildvisning av brorsan. Han har varit i New York och jag har nu suttit och varit avundsjuk en bra stund.
Det såg inte allt för tråkigt ut. Hade kunnat tänka mig att åka dit. Om jag blev tvungen. Verkligen tvingad. Om något tjatade. Och tjatade. Och bad mig på sina bara knän. 


En annan vän ska snart till Kina. Det verkar inte allt för trist det heller. Tjingtjong och pingpong.
Jag däremot ska iväg på utflykt med tjejerna imorgon. Vart det bär av är ännu inte bestämt.
Kan bli något så spännande som Vara, Hjo eller något annat upphetsande resmål jag länge velat besöka.
Dock lär vi ha grymt kul. Som alltid annars.
Risken att det slutar i en picknick ute på Ryds ängar finns. Men det funkar precis lika bra. För sällskapet är hela grejen.

Påsk är det också ja. 
Kors i taket och Jesus på det.
Ägg ska målas. Ägg ska ätas. Vin ska drickas.


Nu ska jag... sova. 
Så jag orkar springa imorgon bitti. Något jag i en svag sekund lovade mig själv att göra.




bitterfitta.

Som förlåt för mitt förra inlägg ska jag nu visa hur glad jag är att det snart är påsk och jag får åka hem o träffa alla älsklingar på schlätta.


Så här glad:





allt ont i världen.


Jag kanske har sagt det förr.
Men jag säger det igen.
Mat är nog ursprunget till allt ont i världen.
Eller iallafall i lägenheten.

Utan mat hade du:
Inte behövt lägga pengar på hemköp.
Inte behövt lägga tid på att laga mat.
Inte behövt lägga tid på att diska.
Inte behövt äta.
Inte behövt torka bort fläckar för att du spillt i soffan.
Antagligen blivit lite smalare.
Inte behövt fixa matlådor.
Haft massa tid till annat.
Inte luktat matos.


Förlåt min matbitterhet.



wooohahaaaaa.





Så jävla kärleksfylld är jag.
Till bredden. Och mera.
Herregud vilken fantastisk helg jag har haft.
Årets bästa. Alla kategorier.
Inga ord kan beskriva dem känslorna man känner.

Det finns inga som er tjejer.
Två veckor till påsk.

Girls, Girls, Girls.





Nu är det bara timmar kvar tills min lägenhet fylls av västgötska.
Härligt.


Sex brudar under ett tak.
Gött mos.

once a year.



Det händer inte ofta.
Nej, jag snackar inte om våffeldagen.
Jag snackar om när jag är stolt över mig själv.

Idag är en sådan dag.
Bambaaam.

Bra agnes. Bra!

woops.








Jag tror minsann jag dog en smula.

saltholmen besök nr 01.










män.




Var på bio med, Linda, FIa, Johannes och Timmy.
Sitter man bakom Timmy nu så ser man bioduken.
Beviset ser ni ovan.

Män som hatar kvinnor var det.
Bra. Otäck.
Jag kröp nära Fia ibland.

Peter, dear Peter.




Ja.
Jag hade nog kunnat gifta mig en liten sväng med Mr Doherty om han tjatade på mig.
Hans får mig att vilja tillbaka till Babyshambles-konserten på Hultsfred. Får mig att vilja dansa. Får mig att vilja sjunga. Och får mig att vilja vara alldeles knäpptyst och bara lyssna.

Han må trycka i sig det ena och det andra. Men hans musik tar andan ur mig.
Säg vad ni vill. Jag ändrar mig inte.


Såg på TV... imorse var det kanske.
Skit samma.
De hade två städkvinnor i studior.
Städkvinnorna sa att de kunde känna att det luktade damm i luften där inne.
Jag blev livrädd. Luktar det damm inne hos mig?!

Så efter en långpromenad med Hannah, ägnade jag hela kvällen åt dammsuga, dammtorka och göra fint.
Här ska fan inte lukta damm.

Imorgon är det fredag. Hur det nu blev det igen.

Nånting händer...




...det är nåt skumt på gång.

Idag blev jag ägare till ännu en klänning.
Denna gången en klännings-klänning.
Så mycket klänning att den ska bäras på bröllop.
Väldigt tjejigt. Eller. Kvinnligt. Eller brudigt.

När jag gick ut i hallen för att hänga in den i garderoben slog det mig även:
Vad mycket högklackat det stod där. Svarta, rosa, höga, högre, snörning, spännen...
När flyttade dem in här? När köpte jag dom och hur blev det så?

Conversen har fortfarande sina givna hyllor. Och garderoben är fortfarande till 97% svart.
Men ändå.


Tidigare inlägg Nyare inlägg