headbang

TV-spel.
Herrejävlar vad kul man kan ha.
Jag vill bli TV-spelsnörd. Och spela hela dagarna. Och skratta ihjäl mig. Och fortsätta spela.

Och måla. Åh vad jag vill måla.

Igår fann nöden ingen lag. Jag sprang till Inex precis innan stängning och gick lös på målarduken tills dagens målarbehov var tillfredsställt. Som det känns nu skulle jag kunna vara arbetslös på heltid i ett par år och bara målamålamåla.
Men det går ju inte. Då blir man väl lika fattig som van Gogh innan sin död.

Usch ja.

Våra dagar i Barcelona var grymma på alla sätt och vis.
Tapas sköljdes ner med sangria och en och annna paella fick plats.
Solen, havet, staden, natten... Allt var med oss.
Här, tillbaka i Götet är minsann väderguden inte alls med.

Well. Jag kollar på bilder och låstas en stund då...

Det slog mig plötsligt.
Det är mindre än en månad kvar tills jag får en ny granntant.

Dear Beer.
Vi måste prata.

Du och semestern är ett mycket trevligt inslag på sommaren.
Men efter dagens löptur inser jag att du inte bara vill mig väl.

Så, jag är ledsen, men framöver (eller iallafall tills jag åker till Barcelona) så kommer vi inte kunna ses så mycket.

Men. Jag hoppas vi fortfarande kan vara goda vänner.
Det är inte du. Det är jag.

Jag är nu ägare av en underbar fläkt.
Tack Classe Olsson för det. You rock.

Dagen har också rockat. Fasen vad bra man kan ha det.
Och fasen vad jag kommer sakna alla i Göteborg.
Usch. Usch usch usch.
Hjärtat lipar lite.



Förövrigt tackar vi Gud för att Nefs uteservering öppnat.
Tack. Fler nätter ska spenderas i dansens och palmernas tecken.

Då jag nu har en oerhör massa dagar att slå ihjäl, bestämde jag mig för att börja direkt.

En cykeltur ut till Saltholmen inkl frukost vid havet.
Häng med Jonas och dödade galet mycket tid med rosévin.
Grillning och volleyboll i Slottsskogen, tills djuren som bits kom.
Nu en film och sikte mot nästa dag!

Då var midsommar över.
Långbord, sill, potatis, räkor, nubbe, gädda, lekar... Och världens finaste sällskap.
Vad mer kan man begära?






Jag och Jonas avrundade midsommar med att stirra på Göteborg från ovan.
TIll sällskap ahde vi en skata som hade en missbildning och vägrade att lämna oss.

Nu är midsommar spikat.
En grej som är spikat.
Ett steg i rätt riktning.
Hard Rock Hallelujah! Som Lordi hade sagt.

Snart är det också sommar. Sägs det.
Det innebär ledighet. Och vad innebär det?

Ostkusten vs Väskusten.
Falkenberg vs Barcelona.
Sthlm vs Gbg.

Vårt största problem idag har varit Coffe & Deli vs Supersushi.
Verkar sluta på SuperSushi. Ett ovanligt val.

Oh naj oh naj.
Jag underskattar dem inte Björn.
Jag avgudar.
Han var anledning nog att gå till Ullevi.
Därför tillägnas hela detta inlägg Sisi.

Peace.

I samband med att jag bloggar. Inte.
Så stiger antalet läsare. Inte.

Enkelt och logiskt.
TIll och med jag borde förstå. Och det gör jag.

Så nu meddelar jag att jag och far varit på Spanien-Tyskland U21 på Ullevi. D
en där gamla som är ny som får heta vad den vill ni vet.
Det var periodvis underhållande, även om jag anser att Spanien spelar lite väl safe för min smak.
Den där Bojan däremot, han verkar va en bra en.
Och min nya idol är Sisi. För aldrig förr har en så liten spelare sprungit så mycket tror jag.


Godernatter Världen.

Det finns alltid nåt att fira.

Här listar jag sex av dem:
Bröllop.
25-årsdag.
Student.
20-årsdag.
Midsommar.
25-årsdag igen.


Oj vilket viktigt inlägg.
Jag dör av viktighet.
Tur att jag skrev ner det.


Hade kunnat skriva massa mer intresanta grejer.
Men jag orkar inte. För jag har sprungit med Staffan. Och jag dog av trötthet.
Så jag orkar inte skriva.
Serru.

Det finns tre ord jag utnyttjat till dess maximala gräns om och om igen de senaste månaderna.
Det tre magiska orden är som följer:

Jag.

Vet.

Inte.




Min hjärna jobbar som när Toast Titanium bränner skivor eller som den där platta-till-asfalten-maskinen som hoppar utanför mitt fönster på morgonen.
Som en skön mixad smoothie av dessa skulle man kunna säga.
Råmixad.


Ööööheeeerrrrrrn! Wroom. Boom Wromwrooom!

Återkomsten.

Vardagsglädje:
Röd tandkräm så skummet blir rosa.

Kvällspromenad:
Maskro... Hrm. Näckrosdammen med Henke.

Kvällsfilm:
Der Baader Meinhof Komplex?

Jag orkar inte drömma mer nu.
Herregud. Min hjärnan blir som ett överkokt ägg.
Snälla Freud eller vem som nu styr mina tankar nattetid.
Lägg av för fan.


Tackar.

I högtalarna:
La Cienega Just Smiled - Ryan Adams

Vilken hänghelg det varit. Grillhäng. Hagahäng. Innegårdshäng. Soffhäng. Tapashäng. Kroghäng. Gåruntigöteborghäng.

Kanske skulle man ta och hänga i sängen  lite också?
Klockan säger att det är dags.

Bara en låt till:
The Sound of Silence - Simon & Garfunkel




Godnatt runt om i världen.

Jag hade i natt århundradets märkligaste dröm.
Jag kommer tyvärr bara kunna ge er en millisekund av allt som hände, men det räcker nog för att förstå hur logisk den var.

Det var jag och "hela gänget".
Hela drömmen gick ut på Stellan. Stellan Skarsgård. Allas vår Stellan var någon form av Gud. Han var en röst som gick ut i mikrofoner över hela världen. Vi var i en märklig värld, allihopa. Vi hade ett mål. Ett syfte. Vi skulle klara olika uppgifter och utmaningar (tänk Robinson för att få fortsätta leva i stort sett. Och mannen som delade ut utmaningarna var ingen mindre än... just det. Stellan Skarsgård.

Alla fick göra sina uppgifter. Plötsligt är det min tur.
Jag tar ett steg framåt. Jag är ensam. Ute i ett mörker.

"Okej Stellan, jag lyssnar!" ropar jag ut i intet.

Stellan ger mig då min uppgift:
Jag ska plantera orkidéer, med ögonbindel.

Så jag sätter igång att gräva i ett trädgårdsland som plötsligt uppdagas framför mig.
Efter en stund kommer jag underfund med en bra plantera-orkidéer-teknik. Man kan känna sig fram till vart man ska gräva en grop och orkidéerna är väldigt lätta att få ner. Så det går förvånansvärt bra.

Efter en stund ställer jag mig upp och borstar av mig jorden.
"Okej Stellan. Jag är färdig" ropar jag.
Han Stellan-mumlar något.  Jag hör inte vad han säger.

Jag kommer i allafall fram till att min nästa uppgift är att simma under vatten. I ett träsk.
Jag ska leta efter något som Stellan har gömt... Vad, det vet jag inte än.
Men jag simmar.
Och jag vaknar.


En fantastisk dröm på många sätt.
Inte varje dag man får snacka med en man som skapa de mest fantastiska söner. Men vart ville han komma med min orkidéplantering egentligen?

Jonas är hemma och jag är lite mer hel än för några dagar sedan. Gött mos är ordet.
Nu får ingen åka bort på ett tag tycker jag.


Nyaste nytt är att Solen blivit kidnappat av Vinden.
Attans bananer.
Dock funkade Pusterviks uteplats tills solen gömde sig bakom Folkets Hus.
Då var det dags att gå hem och städa. Och inte få nån tvättid.
Skräll.

I vår familj har vi alltid dragit liknelser med fotboll. (Ibland handboll)
"Ja men Agnes, det är ungefär som att bänka...."
"Precis, som om någon får ett gult kort och ändå..."
"Ja, öppet mål och missar liksom!"

Så låter det. Eller. Pappa framför allt, när han förklarar något.
Det är ofta ett väldigt bra sätt att se på saker. Genom en fotbollsspelares ögon. Eller en domares. Eller en målvakts eller... Ja. Ni fattar nog.

Dit jag vill komma är att min kära pappa gillar fotboll. Det fick han även visa i Resumé här i veckan.
Nedan listar han fem män, vars namn klingat i mina öron så länge jag kan minnas. Jag gillar pappa!